Den höga sköna luften och alla människor med sina hinkar och kassar fyllda med skogens guld. Det sägs att det är gott om svamp i år, jag såg min oerhört vackra granne komma med en hel hink med kantareller häromdagen.

Jag tänker så huvudet känns fullt allt som oftast.

Idag ska jag i alla fall unna mig att koppla av och inte känna en massa krav.

Det enda jag ska göra, utom att koppla av och läsa, är titta efter nytt jobb.

Har helt glömt bort min blogg, visar kanske att det inte finns något behov för den egentligen.

Det är dock skönt att skriva några rader då och då, oavsett om det är någon som läser det eller inte.

Sommaren lider definitivt mot sitt slut och en lång höst och vinter väntar.

En tidsperiod vi oftast inte vet något om.

I stort sett jobbfritt under hela helgen, vilket var nyttigt för både kropp och själ.

Ny vecka, och nu ska väl saker och ting börja återgå till det normala när vi är inne i augusti.

Tankarna på mitt tidigare liv har ”hållit sig på avstånd” under helgen.

Väldigt lite motion i helgen, det får bli en extra lång ”powerwalk” fram mot kvällen.

Ett kvällsbad och titta på solnedgången för första gången denna sommar är kanske ett alternativ efter motionspasset?!?

Ordet visar ingen större ömhet precis. Samhörighet och Särbo går åt skilda håll.

När jag gick min timmespromenad i raskt tempo idag, slog det mig att Särbo är ett uttryck som är så långt ifrån samhörighet det går att komma.

Jag trivs definitivt inte med mitt liv just nu. Barnen har flugit ut, jag jobbar mycket, jag lever i ett säboförhållande där vi känns som främlingar. Jag saknar mitt ex.

Det bästa vore givetvis att bryta med den nuvarande Särbon, det kan ändå aldrig fungera, och leva ensam under en tid. Men det är ju också så jäkla innehållslöst. Med min Särbo så blir det ju ändå en kort närvaro och samvaro 1 eller 2 gånger i veckan, för oss båda.

Livet är för kort för att inte må bra, eller i alla göra allt jag kan för att uppnå det. Att må bra, alltså.

Igår när jag gick min dagliga ”powerwalk” så var det så där fantastiskt tyst och vackert i skogen.

Hörde på radio häromdagen att vi inte ska säga ”powerwalk”, Rask promenad är uttrycket vi ska använda enligt språkmannen på radion. Det låter inte speciellt mycket som motion.

I skogen flög en stor uggla precis framför mig, Mäktigt.

Ny dag med funderingar, var är jag på väg? Går det ihop med nya förhållandet? Tankarna går alldeles för ofta tillbaka till det som varit, trots att vi inte har någon kontakt alls.

Längtar Bort!!

December får bli målet att åka bort. Troligen för mig själv med ett par böcker.

Jag tänker och tänker och tänker.

Tänker på mitt nyligen avslutade förhållande, tänker på henne, tänker på vad vi gjorde, vad vi hade, vad som gick snett, varför det inte gick att hålla ihop det.

Blir jag klokare??

Dessvärre inte. Ju fler tankar, Ju fler frågetecken. Sedan en tid träffar jag en kvinna, får ingen ro. Undrar om det är rätt. Nya funderingar. Vad gör mitt ex? Så rullar det på.

Idag när jag var ute och joggade, så kändes det som hösten var i luften redan. Kan det verkligen vara så??

Det får bli bio en kväll i vecka, för att skingra tankarna.

Det är ibland, ganska ofta,  så komplicerat med förhållanden och relationer. Bor man inte tillsammans så är det alltid någon av de 2 som tycker att den andra jobbar för mycket, inte har tid för varandra, har fullt upp med sina respektive jobb m.m. I telefon blir det ofta missförstånd för bägge är så fokuserade på sin egen situation så den andra ”glöms bort”.

Det verkar vara svårt att hitta jämvikt i förhållande när bägge har en historia och tonårsbarn i bagaget.

”Vi bör värna om den lilla Kärleken – Den stora klarar sig alttid”

Jag hörde på radio häromdagen arbetslösheten är upp i nästan 10%.

Tänk hur många relationer som infekterats av att 2 personer bråkat om vem som har rätt eller fel, och så sägs det dessutom att det bara finns olika uppfattningar.

Funderar ofta på det här sambo eller särbo. Vad är bra, vad är mindre bra? Går det att leva som särbo och ändå känna närhet och samhörighet?

Det går givetvis inte att flytta ihop med en gång när man träffas i ”vuxen ålder”, men hur länge går det leva på skilda håll? Att bara träffas när man lyckas vara lediga samtidigt, att inte ha någon vardag tillsammans.  Är det möjligt en längre tid?

Jag vet inte om det kommer att fungera, men det är dags att försöka.

Det har varit lite lågvatten i några dagar, ”Mental istid” för att citera Ebba Grön en gång i tiden. Det gäller både jobb, fritid och relationer. Känns att det är mitt i semestertider.

Läste i Bladet idag att Venedig har fått sin första kvinnliga Gondoljär, efter ca 900 år med bara män vid rodret. Ja se, det finns kanske hopp t.o.m. vad det Italien och kvinnosyn. Men det går ju inte begära allt, Italien har ju fantastisk mat och så är de ju så duktiga i fotboll.

Såg också att Glenn Hysèn har fått jobb, det känns väldigt skönt. Nu behöver vi inte gå och våndas över det, utan nu kan vi koncentrera oss på de ca 387 000 arbetslösa i landet, som inte får gratisannonser i Aftonbladet.

”Vi har alla en plats där vi är som bäst”